Onsdagsblues

Hej,

Min dag har gått ganska långsamt, har tittat på klockan ett X antal gånger.
Kemiprovet gick nog ganska bra! :) Det var bara en fråga jag inte kunde. När vi gjort provet samlades tjejerna i klassen för att repa lite på dansen som vi ska ha med på vårat (9As) parlament på fredag.
Efter det hade vi engelska, och den lektionen gick för ovanlighetens skull ganska så fort...
Sen hade vi lunch och det var väl ingen vidare mat som vanligt.
Svenska på det, fick tillbaka novellanalyserna... mvg! Det går bra nu ;) Sen fortsatte jag att renskriva min novell.

Efter svenskan har vi EV men skulle inte vara med idag, synd.. för vi skulle ha Bodypump och det är asgött! :) Men istället för att lyfta skivstänger så satt jag i biblioteket och fortsatte att renskriva...
Jag skrev, suddade, skrev... efter 70 min. var jag äntligen klar! Hade skrivkramp i både handen och axeln. När jag skrev novellen i min skrivbok som utkast blev den knappt 7 sidor, men när den var klar idag så blev den lite mer än 12 sidor :)

Sen hade vi bara SO och matte, rätt drygt men det fick gå!
Kändes bättre än någonsin att sitta på tåget hem idag och veta att man inte har något mer riktigt plugg innan vecka 45! :)

När jag kom hem blev det mat, gräsklippning, duschen och sen rita/måla en till bild till bilden. Blev inget vidare bra men alla är ju inte födda till konstnärer, så man får väl göra sitt bästa ändå utifrån sina egenskaper. (fast jag gjorde inte mitt bästa ändå..)

Sen dess har jag inte gjort något. Har bara suttit stilla och lyssnat på Kapten Röd.
+ slängt in "ett sommarögonblick" i min andra blogg ( http://ingaordbaratankar.blogspot.com/ )
Den texten finns på den här bloggen också och till en början kanske jag slänger in en del samma.
Så ni som har följt min blogg länge...: Det är bara att härda till en början ;)

Ha en fortsatt bra kväll!
kram :)

Elva tio Elva

Hej,

Bestämde mig till slut för att återgå till ungefär samma utseende som bloggen hade i början. Det var lättast så och jag som älskar sommaren behövde lite ljus, såhär i höstmörkret.
Idag har jag haft en lite knepig dag. Den har inte gått fort precis. orkar faktiskt inte dra hela storyn, för en gångs skull ;)
Kom iallafall hem tidigt och satte mig framför datorn med nya ideér och tankar. Återkommer till det.
Sen, när klockan var ungefär 4, så satte jag mig med kemiböckerna för att repetera och med svenskaboken för att fortsätta renskrivningen av min novell.
Sen har jag suttit i 3 timmar med det... 3 hela timmar. Inte konstigt att jag är trött nu.

Tillbaka till tankar och ideér...
Jag har skapat en till blogg! På den bloggen kommer det bara att finnas tankar och texter. En riktig liten tankebubbla :)
Länkar adressen till den när den är klar!
Kommer behålla den här bloggen ett tag till men har ytterligare ideér som kanske kommer till liv när jag har mer tid (de närmsta veckorna).

Så, nu ska jag fortsätta med min nya blogg :)

Hoppas att ni har haft en bra dag, och isåfall, ha en fortsatt sådan!
Kramar :)

"Den bor en danskjävel i varenda kotte"

Ang. rubriken så hörde jag en gammal farbror säga så på tåget en gång.. hahaha! Den satte sig ;)

Ligger och tränar på danska... (så kul har jag nu;)
Ska skriva brev till några släktingar i Danmark har jag tänkt och de förstår inte all svenska (dessutom kan det ju vara roligt att prova hur mycket danska man själv kan)... Jag kan inte flytande danska heller precis... bara lite grann :)

Jeg kan ikke gå i seng,
jeg kan ikke finde ro,
jeg kan ikke lade det hænge...
Der noget du skal vide før solen går ned,
for hvad nu hvis i morgen, aldrig kom,
og jeg ikke fik det sagt, før natten faldt på...

R, jeg elsker dig!

Kapten röd - Ta inga order

Kvällens låt. Har plockat lite här och var från texten, som är riktigt bra!

Höger Extremisten går i skuggan, han sprider sig undan för undan.
Och propagerar för brott i det dunkla, sen skyller dom allting på förortens ungar.
Och med en dröm om grönare lundar där dom kan gå med sina renrasiga hundar.
Och men vi vet hur det går vad som stundar, så vi vägrar ge upp och vi kommer aldrig blunda.

Du kan se igenom deras mask och deras leende av plast.
Deras, botox hysteri, men är det till en lycka eller last när ditt smajl sitter fast.
För varje dag som passerar, bevittnar man hur någon ung själ havererar.
På grund av något sjukt ideal dom planterat, du är ingen vara man kan reklamera.
Men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta.
Med så mycket plast i kroppen att dom går o panta.
Men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar,
så dom är inga vänner å dom e inga bekanta.

Du får inte, ge upp utan en kamp, nej du kan inte vända så fort vägen blitt brant.
Å du tar inga order från någon fesen kommendant, låt dom försöka men ditt svar blir militant.
Men du kommer aldrig, ge upp utan en kamp, nej du kan inte tiga när sanningen blitt genant.
Å du tar inga order från någon fesen kommendant, låt dom försöka men ditt svar blir militant.

   Kram

Jag smakade på döden en dag

Flämtar till. Faller sakta mot marken, en dov duns mot gräset.

Det flimrar till, sen blir det svart.

Det sticker till i hjärtat "Aj, sluta!", tänker jag. Men det slutar inte.

Röster, likt ett isande läte runt mig.

Känner hur jag lyfter, svävar, flyger... Sen en dov duns mot marken igen.

Det brinner i mig, brinner i bröstet.

Sen röster igen, många röster.

Upprörda, stressade.

"Sluta skrika, jag är ju här!", försöker jag. Med det kommer inget ljud.

Får ingen luft. Det tar stopp. Jag krampar, kämpar.

Är jag ens kvar?

Andas in från en "puff", kan inte andas ut igen.

"Kom igen, snälla...", tänker jag.

Känner inte längre mina fötter, benen har domnat bort.

Orken tar helt slut. Det skriker i mig "Vill inte mer!"

Kan inte andas, krampar igen.

Fler röster. Det piper i öronen. "Lägg av då, hjälp mig istället!"

Men inte heller nu kommer det något ljud.

Bara en plötslig utandning, sen tar det stopp igen.

Känner hur något kallt rinner ner i min hals. Det kalla sprider sig långsamt neråt.

Hostar irriterat. "Nej, varför gjorde jag det!?"

Någon drar upp mig sittande, får en rejäl klapp i ryggen.

Faller bakåt igen. En dov duns mot marken.

Puffar igen, och igen.

Det vill inte hjälpa.

Det finns inget hopp kvar, det har brunnit upp inuti mig.

Lever kvar på viljan.

Viljan att kunna se en blå himmel igen.

Puffar igen, krampar. Tårarna rinner.

Men sakta börjar rösterna avta. Det bli ljusare. En grå nyans sprider sig runt mig.

"Lite till", tänker jag.

Sen blir det helt tyst, stilla.

Allt blir ljust, vackert.

Känner hur lugnet långsamt sprider sig.

En ljummen vind sveper förbi.

Likt en våg, en känsla av rörelse. Liv.

Ligger stilla, andas långsamt.

Försäkrar mig om att det faktiskt går.

Kan inte röra mig, allt är så tungt, så tungt.

"Johanna, det är över nu". viskar en öm röst intill mig.

Ska jag våga öppna ögonen?

Jo, du är modig Johanna.

Öppnar långsamt upp.

Ser en blå himmel högt där uppe, solen ler mot mig.

Slumrar till igen.

Men jag vet nu, jag behöver inte vara rädd längre.

Jag har smakat på döden,

men den smakade inte illa.

Det är den här texten (om mitt astma anfall)

som jag tidigare pratat om att lägga upp.

Eftersom jag inte mår så bra nu heller,

så kände jag att jag lika väl kunde göra det nu.

Jag hoppas verkligen att iallafall dem flesta av er

har haft en mycket bättre dag än vad jag har haft!

Kram :)

Det är höst nu

Det hänger i luften nu. Septemberkvällarna är kalla och mörkret lägger sig tidigare för varje dag som går.
Alla vet att det kommer vara mörkt på riktigt snart och vi undviker tankar på november och snålblåst så mycket vi bara kan.
Istället plockar vi fram halsdukar och höstkappor ur garderoben och försöker hitta det där fina med hösten som folk ändå pratar om ibland. Eller så bokar vi resor till värmen, lagar lasagne, planerar hemmafester och letar efter doftande värmeljus bland lådorna i köket.

Vi fryser på vägen hem från skolan och våra jobb. Och drar mössan ännu längre ned över öronen.
Vi stryper långsamt sommarens romanser och botar tomrummet med att köpa kort på Friskis och Svettis. Vi byter ut rosévin i sällskap mot grönt te i ensamhet och tänker att det kanske är dags att tapetsera om i vardagsrummet?
För vad ska vi egentligen göra på hösten, mer än att vänta på att den tar slut?

Om vi kollektivt ska deppa ihop nu, så blir det bara värre. Vi måste göra det här tillsammans, ge varandra den där energin som egentligen finns i varje stjäl och hitta det vackra med stjärnklara kvällar och värmeljus.

Vi gör det här till den bästa hösten någonsin, okej?

Ett sommarögonblick

Regndropparna som lagt sig på de skogsgröna bladen

och ännu inte hade hunnit torka bort

i den hettande värmen,

droppade ner

på mina händer och bara fötter

när jag ryckte loss de röda bären från buskarna.

Vänner med brunbrända ben,

solblekt hår och tunna kläder

skrattade högt intill mig.

Solens strålar spred sig

över min rygg

från ett molnfritt, havsblått

himlatäcke ovan.

Jag kände hur hela kroppen

blev varm

och fylldes med glädje

samt hur omvärlden

plötsligt kändes

så underbar.

Min dag har varit ganska långsam.

Hade inget bra att skriva om...

Så det fick helt enkelt bli ett litet sommarögonblick

som fick klä kvällens inlägg.

Ha en fortsatt bra kväll,

Kram!