"Jo tack, jag mår bra. Lite trött bara" Svaret som följer efter frågan i rubriken är reflexmässig. Det kommer alltid lite för fort eller lite för långsamt - för att det ska låta trovärdigt och för att det ska få ett innehåll som håller i längden. För det är så svårt att ljuga när sanningen är så nära inpå.
Ibland känns det till och med överflödigt att svara på frågan. Hur var det? Asdåligt eller skitdåligt, typ. Bara att välja.
"Ska jag säga en sak? Du tror säkert inte det nu, men man kommer igenom såna här saker. Tänk på det. Det kommer bättre dagar, du kommer att må bra igen. Jag lovar."
Det känns överflödigt att svara på sånt också. Det där är något folk ibland är tvungna att säga. Det är deras roll att peppa en. Försäkra en om att "så illa var det väl ändå inte", när man har brutit alla ben i hela kroppen. Man sks vara uppe och hoppa på nolltid.
Men ibland är sanningen för sann för att folk ens ska försöka.
Men så kommer de dagar ibland, då allt är så fruktansvärt himla bra. Då solen skiner lite för starkt, då skratten ekar i alla vrår osv. Då tänker man inte på de dagarna emellan. Tack och lov.
Jag älskar verkligen de dagarna som är sådär fruktansvärt himla bra.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar