Vill skriva om så mycket, vill få så mycket sagt, vill börja med allt, få allt klart och låta all energi bli kreativitet. Låta mina knapptryckningar bli ord, bli meningar, bli känslor, bli förmedlade.
Men så sitter jag här och vet inte vart jag ska börja, vart jag ska ta vägen eller vart jag ska avsluta.
Och av någon anledning är det de dagarna då så mycket behöver bli sagt som tystnaden är som störst. Som om utrymmet tog slut mitt på ängen. Som om andningen upphörde när livet precis satt igång.
Som om jag borde ta tag i situationen - som att jag verkligen är upplagd för att göra det, men inte kan sluta tänka på att få skriva om allt men mest ingenting.
Som om man har ett liv, men inte vet om man lever det.
Ungefär så.. eller därför - har jag svårt för att skriva nu.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar