Make it count

Jag vinner över mig själv. Jag har redan hindrat mig själv att utföra ett flertal vanor idag. Det är först när man inte har något, som man man inser hur mycket den saken (el. liknande) betyder. Hur ogenomtänkt, vardagligt och spontant allting blir med tiden. Det kan likaväl röra sig om personer.

Personer som man är van att prata med eller ha nära, som helt plötsligt blir lite mer avlägsna. Det är nog jobbigare än något annat, och det går inte alltid att jobba bort.

HK-provet gick helt okej bra, det kändes i alla fall väldigt bra. Idrottsprovet gick nog ganska bra, det kändes helt okej bra.. Jo, men det gick nog bra. Det var inte så svårt. Det värsta är när man tvekar på simpla frågor, och har framtidsdrömmar som sjukgymnast och PT..

Hajar ni? Ni-vet, det blir lite pinsamt. Men var sak har väl sin tid. Vi lär oss hela tiden.

I lite över en timme har jag vistats hemma hos Angelica. Vi har hoppat omkring i träningsplagg till 4 låtar. Uppvärmningsprogram vecka 12.

Men det går framåt, det är inte svårare än va det var att skriva en låt. Det gäller bara att vara lite kreativ och ha roligt åt saker emellanåt. Och nog hade vi det..

Kanske ska jag lägga mig jättetidigt ikväll. Jag har träslöjd första lektionen imorgon. Träslöjd.. och så skapar jag små löv av metallbitar. Men trä- och metallslöjd heter det  väl egentligen? Eller jag vet inte, ganska oväsentligt faktiskt. Det tycker ni med. Men ibland så kilar mina tankar iväg kors och tvärs som på autobahn. Det tar på krafterna. Jag menar.. tänk er att springa omkring på autobahn..

Vi har bara två (tre) läxor den här veckan. Så jag ska därför läsa kemiboken. Inte precis hela men en stor del, då vi har nationella i kemi nästa onsdag. Och jag vet en liten tjej som visserligen har mvg i kemi, men som verkligen behöver repetera. Det är ganska "fantastiskt" hur fort man kan glömma vissa saker - men att andra saker alltid finner sig med en tydlig bild i sinnet.

Vem har sagt att någon av oss lever ett normalt liv? Jag menar.. vad är normalt?

Kram