Tänk vad man ändras ändå. Tänk vad allt kan rasera - väldigt fort. Eller bara bli bättre.
Kanske inte kännas alls.
Jag fick en kommentar för några dagar sedan: "Oj, du var inte den Johanna jag träffade sist!"
Vad ska man svara? "Oj, det visste jag inte." Nej, för då blir det helt plötsligt en lögn istället för en förändring.
Eller så påpekas det här hemma att jag är hård i ton. I mina öronen låter det som ett gammaldags sätt att säga att man är en trotsig tonåring eller något i den stilen. Men det har nu börjat gå upp för mig att jag faktiskt har förändrats.
Faktum är att det som inte dödar, det härdar. Och kanske har jag någonstans bestämt mig för att inte köras med. Att inte låta annat anpassa den vardagen jag i mitt undermedvetna försöker skapa.
Det ska bli intressant att få träffa personer man inte träffat på väldigt länge och se om dem märker någon skillnad. För själv så bara åker jag med i strömmen.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar