Jag spelade för att stilla min rytm

Piano. Jag tog lektioner från fjärde till sjätte klass, bara för att få lära mig läsa noter och klinka på svarta och vita tangenter. En gång, en enda gång - spelade jag för publik. Första men sista gången.
Det var på skolavslutningen i sexan som jag spelade Moonlight Sonata No. 14 av Beethoven för en fullsatt idrottshall. Det gick bra men jag skakade under de fem minutrarna jag satt på pianopallen.

Jag hade inegt speciellt för mig efter sista inlägget innan. Strosade runt lite i huset och gick in och inspekterade på brödernas rum då de inte är hemma (annars hade jag aldrig fått gå in där).
Längst bort i hörnet stod min gamla keyboard. Kunde inte låta bli.
Så nu har jag spelat i över en timma. Blivit ilsken över att jag glömt av så mycket, blivit glad när jag kommit ihåg, blivit irriterad när jag spelat fel, blivit allt sånt där som man kan bli när man spelar piano.
Vad det nu är.

Aningen suddig bild. Men nog är det jag som sitter där.

Kram